Utvärdering av hydroprojektet, del 1

Nu är det äntligen dags att börja utvärdera resultatet av hydrokultur-projektet. Jag odlar två Capsicum pubescens, CAP 217 och Locato Red. Den senare är en oavsiktlig korsning som visat sig vara en av de mest produktiva sorterna jag provat, så den kommer jag att odla vidare på. Jag har även en Capsicum chinense, Red Savina, som detlar i testet.
Av dessa sorterna så har Locato Red börjat mogna både i hydro och jord medan CAP 217 och Red Savina har börjat mogna så smått enbart de som odlats i jord. Därför börjar jag den första utvärderingen av hydron med Locato Red. Så här ser det ut i drivhuset, CAP 217 och Locato Red i hydro till vänster och de i jord till höger. Som jag hoppas framgår av bilden så är plantorna som odlats i hydrokultur mycket tätare och grönare än de som står i jord.

Först och främst mognar de i jord lite snabbare än de i hydrokultur. Skillnaden är en vecka eller två. Det kan kanske ha att göra med chocken vid omplanteringen från jord till hydro och, framför allt, den hämmade utvecklingen då jag fortfarande provade mig fram med olika koncentrationer av näring.

 Locato Red som växer i hydron till vänster och de i jord till höger.

Skörden kommer troligen att skilja sig åt. Av hydro-plantorna har jag hittills skördat en gång (566 g) och de i jord har gett två skördar hittills (totalt 416 g). Båda har mycket omogen frukt kvar.

Vad som är mest anmärkningsvärt syns tydligt på bilden nedan. Frukterna från plantorna i hydron är mycket större. I medeltal väger de som är skördade från hydron 18,9 g per frukt (±1,5 g, n=30) medan den från plantorna i jord vägde 8,5 g (±2,0 g, n=30). Som framgår av standardavvikelsen så varierar de i jord mera i storlek dessutom.

Frukt av Locato Red odlad i hydro-kultur till vänster och i jord till höger. I båda högarna till samma antal frukter, 30 stycken.

Slutligen till den viktigaste utvärderings-parametern, smaken. Jag har under hela projektets gång oroat mig över hur de skall smaka eftersom hydro är nytt för mig och jag har provat mig fram med pH, näringskoncentrationer, etc. Idag provade vi ett par likstora bitar från frukter odlade på de två sätten och vi noterade att styrkan inte skilde sig åt nämnvärt. De som hade vuxit i hydro smakade lite annorlunda genom att de var sötare och hade en lite friskare och fruktigare smak.

Jag har försökt att sköta samtliga plantor på så bra vis jag kunnat, givet de olika förutsättningarna de odlats under. Jag har försökt hålla pH och näringskoncentrationer på lagom nivå i hydron och jag har vattnat de i jord regelbundet och gödslat enligt anvisningarna med Biobact Tomat.

För att sammanfatta denna första utvärdering så väger omdömena över till fördel för hydro-odlingen. Mycket finns kvar att utvärdera och diskutera men hittills tycks denna metod att odla rocoto fungera bäst under de förutsättningar jag har i drivhuset.

Blandade habaneros

Årets habaneros, C. chinense, bjuder på flera positiva överraskningar för min del. Bland de vackraste chilis jag odlat är Cajamarca. Frukterna är som omogna lila och är lite semi-transparenta, vilket får dem att nästa se ut att vara konstgjorda ut.

Sedan genomgår de en övergång i regnbågens alla färger och blir till slut djupröda. Tyvärr passerar de även en fas i någon obehaglig brungul nyans.

Rocato är en annan sort som jag provat för första gången i år. Den skall vara lite mera tjockväggig än vad C. chinense brukar vara och dessutom produktiv.

Produktiv är den utan tvekan. De kompakta plantorna är tunga av frukt. Jag sparade fem plantor av denna sort och det är jag glad över.

Fruktköttets tvärsnitt är faktiskt ganska tjockt. Inte som en rocoto precis men kanske lite mera som en tunnväggig jalapeno än vad C. chinense ofta är. Jag väger fortlöpande skörden från alla plantorna för att kunna jämföra med exempelvis mina Red Savina.

 Red Savina är en gammal favorit som en gång i tiden betraktades som världens hetaste. Jag har aldrig fått några anmärkningsvärt heta frukter av denna sort trots att jag köpt fröer direkt från företaget som lanserade sorten. Däremot så har de en fantastisk habanero-smak.

Habanera Lemon satte jag eftersom den skall vara en tidig sort. Och tidig är den. Nog den tidigaste sorten jag provat i år. Den tycks dessutom vara ganska produktiv. Nu ligger den första omgången frukter i torken tillsammans med all annan skörd. Denna sort kommer dock inte att ge så mycket pulver eftersom frukterna är små och ganska tunnväggiga. Det sistnämnda är å andra sidan delvis en fördel eftersom den halverade frukterna nästan är helt torra efter ett dygn i torken på 35 grader.

Halvlek i jämförande hydro-studie

Idag omskolade jag äntligen plantorna i hydrokultur. En sak står alldeles klar, och det är vad jag sett redan från första början, nämligen att mina rocotos klarar sig ypperligt i hydro med de förutsättningar jag ger dem medan habanero tycks må direkt uselt. Efter omplantering ser de ut så här.

För att börja med de mera positiva resultaten, så växer C. pubescens på mycket bra i hydrokultur. Grönmassan är gissningsvis det dubbla jämfört med plantorna i jord och jämför man mängden frukt så är skillnaden ännu större i nuläget. Idag flyttade jag de fyra pubescens-plantorna till den nya hydro-anläggningen och de två chinense-plantorna fick gå kvar i den lilla hydron. Samtidigt passade jag på att plantera om de fyra kontroll-plantorna i jord från 10L-krukor till fyrkantiga krukor på 18L. Plantorna i jord planterades om i ganska rätt tid medan jag tror att hydro-plantorna helst skulle ha planterats om för ett par veckor sedan eller tidigare. Så här ser i alla fall ett par av dem ut när jag håller dem i den lilla rotklumpen.

Chinense-plantorna är det värre med. Jämfört med de i jord är de små gulaktiga dvärgar. Eftersom C. pubescens är starkväxande och ännu mera så i hydrokultur, så gissar jag att koncentrationen av näring varit ganska optimal för C. pubescens medan den har varit för hög för de mera långsamt växande C. chinense. Därför tänker jag först prova med att sänka näringslösningens koncentration för chinense-plantorna och se om de repar sig. På bilden sedan ser man tydligt två sjukliga Red Savina odlade i hydro till vänster och en konventionellt odlad planta till höger.

Utbyggnad av hydro-projektet

Nu växer chilin i den lilla hydro som jag först byggde över alla bredder. Se bilden nedan. Det är verkligen dags att binda upp och då är det lika bra att sätta plantorna i den större hydro-anläggningen som jag tänkt de skall vara i under sommaren. Det blir en rejäl ökning. Den nuvarande tanken på 15L ökas till en med en kapacitet på 75L och bara de 4 C. pubescens-plantorna flyttas över. De två C. chinense får gå kvar i den ursprungliga hydron eftersom jag upptäckt att de troligen har mycket olika näringskrav.

 

 Bygget består av följande delar:

2 st murarbaljor, 90 L (Hornbach)
1 st Eheim compact 1000 pump 23W, 16/22 mm i diameter (zoo.se)
40 cm grön akvarieslang 16/22 mm (Hornbach)
1 st bordsgenomföring mässing 3/8" (Biltema)
1 st o-ring 5/8" x 13/16" (Biltema)
25 cm rakt PP-rör 32 mm vit (VVS-shopen)
1 st rak skarv 32 vit (VVS-shopen)
1 st fiberpackning R50 (VVS-shopen)
3 st egentillverkade plastringar att använda som distanser
1 m grön luftslang (Hornbach)
1 st luftpump (Hornbach)
1 st syresten (Hornbach)
1 säck Hasselfors lecakulor 45L (Plantagen) 
Tryckimpregnerat trä och 8 st metallvinklar (Byggmax)

Först snickrade jag ihop en enkel men stabil ställning i trä. Den undre baljans botten vilar 2,5 cm ovanför marken, vilket medger plats för ett par brädbitar under baljan. Det ger lite mera luftcirkulation.

Sedan var det dags att montera ihop baljor, pump och luftpump. Jag sågade och borrade upp hål i botten på den ena baljan och monterade fast bordsgenomföringen och o-ringen. På undersidan monterade jag fast den tjocka slangen och pumpen. Bräddavloppet gjordes 15 cm högt, vilket jag hoppas skall vara tillräckligt djup för ordentlig rot-tillväxt. För att det skulle gå att skruva fast satte jag dit ett par distanser i plast som jag sågade till (nere till vänster på bilden nedan).

Pumpen var egentligen tänkt för ett större hydrosystem och är troligen överdimensionerad för denna anläggningen. Men lite för mycket krut kan väl inte skada

När allting är på plats så är det bara att provköra systemet med vatten och se så att det inte läcker någonstans eller har några andra problem.

Till slut så flyttade jag över de plantor som skall odlas i denna anläggning.

Hydro-projektet puttrar vidare

Nu har tillväxten i hydron tagit fart. Jämförelserna mellan jord och hydrokultur är fortfarande lite tveksamma av flera anledningar. Dels så stod plantorna i hydron still under flera veckor innan jag insåg att pH var på tok för högt och plantorna kunde inte tillgodogöra sig näringen. Och nu så står plantorna i jord still pga att de står för trångt i sina 1-liters krukor.

Här är i alla fall en bild på hur odlingen ser ut just nu. Vad jag hoppas att bilden visar är att plantorna i hydron ser ut att förgrena sig betydligt mera än de i jord. Detta skulle kunna ha många orsaker, tex att ljusmängden nere vid plantorna bas. Det är i alla fall intressant och något jag tänker följa framöver.

Hydro-projektet tjyvstartat

Planen för hydro-projektet var att låta samtliga plantor stå i jord tills det var dags att plantera om dem i jord respektive hydro-kultur i det nybyggda drivhuset. Så blev det inte utan jag byggde ihop ett litet ebb-och-flod-system och satte de sex plantorna som skall gå i hydro i den redan nu. Bygget är ett enkelt sådant och är gjort, med smärre modifieringar, efter en artikel på fatalii.net.

Delarna bestod av:

1 st Hammarplast Smartstore Classic 31L låda (Citygross)
1 st insats till ovan (Citygross)
1 st Eheim compact 300 pump 5W, 12/16 mm i diameter (zoo.se)
1 m akvarieslang 12/16 mm (Zoogiganten)
1 st T-koppling 12/16 mm (Zoogiganten)
2 st bordsgenomföring mässing 1/4" (Biltema)
2 st o-ringar1/2" x 11/16" (Biltema)
1 säck Hasselfors lecakulor 45L (Plantagen)
plus lite nät, tejp och en timer som jag hade liggande hemma

Byggandet är enkelt och i korthet så borrades hål i lådans insats och bordsgenomföringarna skruvades fast med o-ringarna som tätning. Pumpen fästes med slangen i dessa och har som funktion dels att pumpa upp näringslösning och dels dräneras den samma när pumpen inte pumpar.

Efter detta så sattes insatsen i lådan och och fylldes med 15L näringslösning. Vattenet, näringslösningen och den samma efter att ha gått några varv i hydron låg konstant på pH 6,5. Jag tänker skaffa fosforsyra eller annat att sänka det lite med men just nu tror jag att det ligger på en ok nivå.

Lecakulorna tvättades noga och fylldes på. Innan dess så tejpade jag fast ett nät över insatsens handtag, som fungerar som bräddavlopp, för att förhindra lecakulorna att rinna ut genom dräneringshålet när pumpen är igång. Näringslösning pumpas således upp från reservoaren (lådan) till insatsen till den nivå som handtaget sitter. Därifrån rinner det tillbaka ner i reservoaren. När pumpen stängs av dräneras all näringslösning tillbaka genom pumpen ner i reservoaren.

Slutligen tvättade jag rötterna fria från jord på sex stycken chili-plantor som jag tänkt att odla i hydrokultur. Lika många lät jag vara kvar i sina krukor för att ha som referens att jämföra med senare.

 

 

Slutligen planterade jag plantorna i lecakulorna och kopplade pumpen till timern. De tre sorterna är (bakifrån och fram på bilden nedan) CAP 217 ("Hyper Pube", C. pubescens), PI 387838 (Locato, C. pubescens) och Red Savina (C. chinense). När jag pumpade upp närningslösning första gången började allting flyta runt lite oroväckande. Jag hoppas att detta skall stabiliseras allt eftersom rötterna växer till. Nu är det bara att hoppas att det kommer att fungera!

Några fler uppkomlingar

Då var det dags för ytterligare ett par chili att titta upp ur jorden, idag två C. chinense.

IPK CAP 691 (Red Fire)
Art: C. chinense
Egna noteringar: Denna sort skaffade jag genom Seed Savers Exchange 2010. En ny sort för mig. Skall enligt uppgift få runda små chinense-bär till frukter.

Red Savina
Art: C. chinense
Ursprung: Denna sort har en spännande historia som har med introduktionen av storskalig produktion av habanero i USA att göra. Tre trädgårdsentusiaster verksamma inom rymdindustrin kom på idén att de ville introducera habaneros till den amerikanska allmänheten. I slutet av 80-talet började de odla habaneros i stor skala men när det var dags att skörda hade deras enda köpare hoppas av. Istället för att dumpa hela skörden till underpriser beslöt de att förstöra en stor del av den och därmed höja kilopriset. När Frank Garcia Jr satte sig i traktorn för att påbörja detta arbete tittade han ner och i det stora fältet av orangea habaneros såg han en avvikande planta som hade en röd frukt. Han plockade den röda frukten, kastade den i traktorn och började plöja ner habanero-plantor. Från denna enda frukt härstammar Red Savina, som sedan odlats världen över. Läs mer om trions försök att introducera habaneros på den amerikanska marknaden i "The habanero cookbook" av Dave DeWitt och Nancy Gerlach (Ten Speed Press, 1995).
Egna noteringar: Denna sort odlade jag för första gången någon gång 2003, vid vilken tid den var rankad som världens hetaste. Hettan hos mina egenodlade frukten var en besvikelse men fruktigheten uppvägde den lite klena hettan med råge. Sedan dess har jag odlat dessa under flera år men inte sedan 2007. I år bestämde jag mig för att köpa nya fröer eftersom jag tänkte att mina gamla fröer från 2006 inte längre skulle vara viabla. De nyinköpta fröerna visade sig inte hålla måttet och inga plantor hade kommit upp efter en dryg månad. Då sådde jag en massa av mina fröer från 2006 och visst kom de upp, 9 dagar efter sådd. Så nu ser jag åter igen fram emot att få fylla frysen med kuber av denna aromatiska chili. Här är en bild från hösten 2007.